Funderar en stund över rubriken. .. ja varför.
För att jag haft den i väldigt många år. Ett skönt sätt att skriva av sig.
Mestadels då de känns lite tungt.
I dag är en sådan dag.
Jag steg upp. När jag kom in i köket tittade jag på mina pelargoner i fönstret.
Dom blommar som aldrig förr. I julas tänkte jag kasta bort en av dem. Den hade börjat skjuta redan och såg så risig ut. Mamma sa åt mig att klippa ner den igen.
De gjorde jag. Och nu är den väldigt fin. Låg knubbig och blommar vitt. Har blommat hela sommaren.
Min mamma kunde de där med blommor.
Igår besökte jag mamma på kyrkogården. Fy de är så hemskt. Hålet där vi sänkte ner urnan var täckt med samma grästuva som togs bort då dom gjorde hålet.
Den låg där som en pusselbit.
Men i mitt liv saknas en av de viktigaste bitarna. .. de är inte klokt så ont de gör. Hur ska livet kunna fortsätta utan dig mamma????
Jag är så oändligt tacksam för alla stunder vi fick tillsammans. Men vi var inte klara. Vi hade så mycket kvar att göra... varför är livet så orättvist. ....
Folk pratar om sorgeår. Svammel.....
De har idag gått 4 månader sedan vi tog bilen till Umeå för din hjärtoperation. Den som slutade i total katastrof.
De har inte gått en dag sedan din operation utan att jag gråtit. Åh mamma jag klarar mig inte utan dig .
