Ibland känner jag mig som en myra...

Och då menar jag inte liten, utan som en myra på ett annat sätt.
Som många vet jobbar jag som undersköterska inom hemtjänsten här på orten.
Vi är 5 olika arbetslag som utgår från samma ställe på morgonen. En mängd kvinnor och några män. Vi sitter alla och "trycker" i vårt personalrum, läser dagens uppgifter för att sedan ila ut i arbete på "stan". Vi myllrar iväg åt alla håll och kanter. Prick 7.30 kan man se hur vi sprider ut oss...
Vårat arbete består i huvudsak att se till att de äldre har de bra i sitt hem, har en fullgod levnads-standard. Får mat, omvårdnad och mediciner efter behov.
Ett viktigt yrke för alla hjälp-behövande, men de har många utomstående svårt att förstå.
I vårt yrke träffar vi många gamla, sjuka och ensamma människor. Vi kan vara våra "vårdtagares" enda kontakt med den "yttre världen". Vi ska vara flexibla, kunna ställa om oss efter den enskildes behov och växla mellan att vara empatisk till att stödja, kunna skratta, prata väder, vara bestämd, känslosam. Träffar vi en dag 15 personer får vi vara på 15 olika sätt allt efter de som krävs. Yrket är trevligt, givande och roligt. Men ack så trött man är efter 8 timmars arbete. Trött i huvudet, trött i fötter, trött i benen.
Här kommer lite bilder ur min dag på jobbet.