Tisdag, och ledig i dag oxå..

Steg trots de upp sex och åkte till sportcity, sedan solning och hundpromenad.

De börjar vara kallt i luften nu, friskt och skönt i skogen då man är rätt klädd.

Jag är fortfarande rysligt låg i humöret sedan gårdagen, funderar fram och tillbaka....
Är de så här livet ska se ut, man ska stiga åt sidan då ens partner har ett intresse....
Sätta sig själv i andra rum... funderar.

Jag tycker nog att man kompromissar. Pratar med varandra och säger vad man har tänkt. Inte bara förväntar sig att ens partner ska stiga åt sidan om man själv ändrar sina planer.
Jag har absolut inget emot att min man utövar sina intressen, som tyvärr blir färre och färre. Jag tycker absolut han ska åka på hockey då han kan eller se alla matcher han bara någonsin vill. Men jag tycker ta mig tusan inte att han ska säga till mig att han ska åka bort och göra de, för att sedan bjuda hem massa folk o se matchen hemma då jag är trött slut, mår pyton och bara vill ligga själv i soffan och slappa. Om han dessutom som igår förväntar sig att jag ska vara trevlig "värdinna" till de i sällskapet som inte ser hockey utan att ens fråga mig, då blir jag rabiat....

Jag tycker att om man lever i en familj så måste man informera sin partner om förändrade planer osv....... åhhhhhhhhhhhh vad jag är trött och besviken..........mest för att han aldrig pratar med mig....han hade kunnat informera mig innan bara, de är väl inte för mycket begärt...eller???