Jag vill verkligen gråta, på riktigt (och jag gör de). Men det ska jag inte visa någon. Inte säga till någon heller. Jag ska bara skriva om de här i min blogg så jag får lätta mitt så tunga hjärta.
Min dotter Sofia flyttar i veckan, hon flyttar till Umeå. Har fått jobb där på ett tele företag som säljare. Jag vet, de är inte långt till Umeå, bara typ 30-40 mil.
Det tar bara några timmar att åka dit. Men av erfarenhet så VET jag att det inte blir ofta, jag har redan en dotter som bor i Umeå och vi ses på tok för sällan. Sofia är jag så van att ha i min närhet, även om hon bor i egen lägenhet här i Kalix så vet jag att hon finns här. Vi ses i regel varje dag, om vi inte är suriga och tjuriga. De blir vi oxå på varandra då och då. Vi shoppar, fikar, handlar, ser på film och har skräpmatsorgier ihop. Sofia är en fin tjej. Jag HATAR att hon blivit stor nog att bege sig ut i världen, mitt lilla penntroll...
Världens sötaste prinsessa...
Jag kommer att sakna din sååå fruktansvärt......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar