Nu har jag och min trogna följeslagare i livet herr Mozart varit ute på skogspromenad efter autostradan på myren baki väggen.;-)
Att ha nära till naturen är skönt, skogen bakom knuten. Slalombacke och fiske sjö, inte illa. Men ibland saknar jag trafikljuden från då vi bodde i centrum. Konstigt tycker säkert en del, men man kände sig liksom aldrig ensam där. Med alla ljud runt omkring en.
Här är de jag, Mozart och grannens (en annan granne) söta tvillingflickor som trotsar vädrets makter och går ut i snöovädret.
Hej Mozart ropar dom överförtjust då dom ser oss i snöyran...:-), men jag dååå..HALLÅ!!! Mozart är nog både roligare och busigare än mig
:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar