Om att lämna ut sig på sin blogg...

Jag skriver sällan om riktigt riktigt djupa saker på min blogg, de saker som man mest av allt behöver skriva om, få ur sig för att inte gå under.
Mest därför att dom faktiskt är väldigt privata men oxå för att undvika missförstånd och prat här på orten, det finns så många elaka tungor.
Men i dag kan jag inte hålla mig, jag är så förtvivlad, står i ett vägsjäl (stavas de så :-) )
Jag känner mig som ett badkar som töms på vatten, en svikande ballong... jaaa...vad mer kan jag använda för liknelser. Oj vad djup detta låter. Men jag är fruktansvärt förtvivlad. Vad händer i mitt liv just nu... jag förstår inte själv, orkar inte. Dottern ringde nyss, hennes skor hade fått fel på dragkedjan i skolan och jag var tvungen att åka dit med ett par andra. Chocken då jag såg mig i spegeln då jag skulle åka var inte av denna värld, blek, svullen runt ögonen.
Jag gick gungig i huvudet ut i bilen, bara tanken på att åka hemifrån gjorde mig svimmfärdig av utmattning.
Nu sitter jag här vid datorn, skriver osammanhängande av mig en massa gojja som ingen mer än jag förstår, men än sen då...
En blogg är ju en "nät dagbok", en dag kan jag nog le åt detta. Hoppas jag....