Många har nog sett komedin från början av 2000 talet med Jim Carrey som spelar Charlie, en menlöst snäll polis med extrem personlighetsklyvning.Så kände jag mig på lördag kväll. Jag var trött och retlig, besviken på att min sambo som alltid sitter klistrad vid tv:n och dess sportsändningar. Och är de inte sport så är de någon "viktig sändning av "lets dance" eller nått ditåt.
Jag är ingen tv människa, men jag brukar inte klaga. fast nu i lördags blev de för mycket.
Barnen har varit hos sin pappa hela veckan och jag har suttit här hemma själv, utan något vettigt att fylla kvällarna med medan mr right suttit vid tvn och sett diverse hockeymatcher + lite till. Så då jag insåg att lördagkvällen även skulle gå i sportens tecken blev jag "galen". Började försiktigt med att de var tråkigt att han var upptagen varje kväll. Spec en lördagkväll, jag hade velat göra något trevligt.
Han reagerade med "taggarna utåt", och då vaknade hon den andra i mig, ni vet som för Charlie, då Hank vaknar till liv.
Mitt ansikte förvreds nog så jag såg ut som jag bitit i en citron och jag gruffade o gormade om massa saker som poppade upp i huvudet. Tjurade och skällde ända till jag gick och la mig, utmattad.
Åh vad jag hade önskat att det var pms eller nått, men inte ens de var de utan bara en släng av
personlighetsklyvning, ibland är de jobbigt att vara kvinna och hinna med i känslosvängningarna. Undra hur jobbigt de är att vara man och bli utsatt.... ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar