Vill inte läsa sport, tar min lilla röda i stället. Pratar med min väninna via msn o dricker mitt morgon te. Av någon anledning kommer vi in på ämnet sport. Förmodligen sa jag något med negativ klang som jag inte kommer ihåg, men svaret av min vän kommer jag absolut ihåg, det var så bra :de är ju inte så konstigt du har fått en överdos.
Och de är faktiskt sant, jag tror de. här hemma är de sport på tv dagligen.
Men en sak är säker, sporten har satt sina spår, det är något jag alltid kommer att minnas.
Och skulle jag komma hem till ett tyst hus, då skulle jag sakna de.
Jag kommer ihåg förr för då min sambo o jag inte levde tillsammans hur jag retade mig på dessa "rosa bilagor" från aftonbladet.Jag är (var) rätt petig av mig, vill (ville)ha undanplockat. Men alltid då min älskling varit hemma hos mig några dagar var lägenheten "nedskräpad" med sportblad. Då han åkte hem till sin ort och jag var ensam kvar samlade jag ihop tidningarna. Kunde stå och snusa på dom och känna saknad. Då jag hittade en sportbilaga på hyllan under vardagsrumsbordet en dag när han åkt o jobbat långt borta blev jag alldeles varm i magen. Är det de som kallas hatkärlek ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar