Åh alla omkring... dom märker ingenting...

De gör ooont...så ooont!!!

Längtar efter min son, min stora lilla pojke. jo han är inte liten, snart 16 år.
Han har åkt till sin pappa i fredags, han trivs bättre på den orten. Har mer att göra och fler vänner med samma intressen. Dom mekar i bilar, bygger epa-traktor. Fiskar... skruvar i mopeder och donar. Att ha flyttat till en annan ort än barnens pappa bor på var ett svårt beslut för flera år sedan redan. Men då var barnen yngre och vi vuxna kunde bestämma över deras vistelse. Nu är sonen så stor att han kan påverka sitt eget liv mer och vi tillåter honom göra de.
Men oj så jag saknar honom här, jag vill ha honom nära mig alltid. I dag tom grät jag lite, förargliga tårar av saknad och längtan. Han skulle komma hit i dag, men ringer och frågar om han kan stanna till i morgon. Han o en kompis tänkte åka och fiska. Klart han får de.
Jag får ont i hjärtat och en klump i bröstet då jag skriver. Snörvel..suck... VARFÖR VAR JAG SÅ IN I HELVETE DUM ATT JAG FLYTTADE FRÅN "BYN", då jag sa de här hemma säger både dottern och min sambo, -vill du tillbaka får du flytta själv...
Dottern trivs bättre här och min sambo skulle inte flytta dit....hmmmm tror han.... med kvinnlig list så visst skulle jag få med honom. Men nu styr ju arbete och annat praktiskt också. Så de är bara att gilla läget.....