Ensam på Kreta

Sitter i solstolen på stranden, resten av mina reskamrater vilar i lägenheterna eller fixar sig för kvällen. Jag känner att jag inte kan släppa känslan av detta riktigt än. Älskar denna strand, de härliga eftermiddagsdyningarna som rullar mot land. Solen är het fast de närmar sig kväll. Men vinden har släppt lite på värmen och har ändrat karaktär. Nu är den friskare och lite klarare. Jag vill verkligen leva i värmen, känner mig så otroligt harmonisk och lycklig. Nu är de sista kvällen på hotel ideal . I morgon denna tid är vardagen ett faktum och allt detta så oändligt långt långt borta. De knyter sig i magen. Jag får en klump i halsen. Vart tog tiden vägen? Samtidigt känner jag tacksamhet, jag har fått dela detta med Sofia Daniel Wille och min man. Tack kära ni för underbara dagar i solen. Älskar er!!