Hopplöshet

Ja så känner jag de, de är tungt nu. Jag ser hur en närstående förstör för sig själv. River broar av möjligheter utan att själv inse de. Jag vill skriva av mig min sorg, frustration och vanmakt men jag kan inte. Vill inte lämna ut någon. Min man förstår inte min känsla, jag hade önskat de. Även om det inte är jag som är hjälpbehövande så är jag olycklig nu. Jag vet att de är någon som behöver mycket mer stöd än mig. Men hur gör man då man inte får hjälpa? Och var ska jag hämta kraft då min styrka sviker mig som just nu??!! Jag är så glad att jag har min vän Kia som förstår, en kopp kaffe och småprat får mig att bli stark. Vad vore livet utan våra "dejter". Äkta vänner behöver inte mer än finnas. Tack Kia för att du är du om du läser detta!!