söndag 23 september 2012

Med vemod i sinnet.

Om jag vaknar med känslan vet jag inte, men tankarna rullat på i moll, kanske är de den grå morgontimmen som gör sitt. Dimman ligger tät kring trädtopparna och gräset är blött av nattfukten. Tittar på droppar som rinner längs fönstret som tårar. Hösten är nu ett faktum. I vanliga fall älskar jag hösten. Men i dag växer en klump sig stor och tung. Kanske är de för att jag inte mår bra känslan infinner sig? Försöker hitta en anledning. Jag tänker tillbaka på sommaren som gått och återvänder till ett citat jag anv mig av flera ggr i min blogg. Citaten ur Tove Janssons bok om knyttet: vad ska man med en snäcka till om man en får visa den. Jag förbannar i min stillhet dagens samhälle med stress, jäkt och måsten. Hur vi människor missar de viktigaste i livet, varandra för allt obetydligt. Jag borde vara lycklig, jag har allt jag vill ha, en fin man, snälla barn, underbara barnbarn. Två rara hundar, katter som jagar råttor på ängarna runt mitt drömhus. Mitt stora växthus som bär frukt i massor. Vi har precis burit in alla trädgårdsmöbler efter sommaren. Plockat in sandleksaker från den fina sandlådan barnbarnen har här. Rullat in studmattan i vagnslidret. De börjar bli höststädat i vårat paradis. Har höstdekorerat med ljung och plockat fram ljuslyktorna till bron. Klumpen i magen gör ont, sommaren är slut och den har inte börjat :(. Vad ska jag med allt de fina då jag inte har någon att dela de med( mer än min make och yngsta dotter) Vi har inte sett speciellt många andra här i sommar fast familjen är stor. Består av fem barn till(vuxna) och deras familjer 5 barnbarn. Livets efterrätt som de kallas, sötisar ;). Men sommaren har inte räckt till. Dom har inte haft tid att vara hos mormor/ morfar/farfar på de sätt vi velat. Hade gärna velat få vakna med de små, soliga frukostar ,bad, lek och skratt . Var tar tiden vägen? Så sorgligt......nu är de ett  år till nästa underbara sköna sommar , men då kanske ... ?!