Min nya kompis

Jag lever...

Har piggnat till under dagen, mitt trevliga besök gjorde susen. Fick dessutom två fina presenter tack Kicki!! :-)
Dagen har jag fördrivit med att baka småfrallor, de är verkligen inte roligt att vara tvungen att vara hemma från jobbet. Jag låter fruktansvärt mycket sjukare än jag är, skulle jag gå på jobbet i morgon skulle inte mina vårdtagare och arbetskamrater gilla de.
Alla är ju så rädd för influensa just nu. På min arbetsplats sitter anslag att vi bör stanna hemma vid influensaliknande symptom.
Så jag blir hemma i morgon oxå, men på fredag kanske jag är tillräckligt pigg...hoppas!!!!!!

Bastu och halstabletter, 2 panodil och...

Dessutom ett roligt telefonsamtal fick mig att känna mig lite mindre förkyld. Eller mindre sjuk i allafall...
Väntar trevligt kaffebesök, min dag är räddad :-)

I dag är gårdagens i morgon...

Skrev i går att i morgon är en annan dag, och i dag är den dagen...
En dag som jag hade hoppats skulle vara bättre än gårdagen...
Hoppet är de sista som ska överge en, och tur är väl de, men tyvärr blev min önskan inte uppfylld denna gång. Känner mig inte ett dugg bättre. Snorar snörvlar, är febrig och har hostat hela natten.
Jag kan inte ens sova nu på morgonen för huvudet dunkar så förfärligt.
I kväll spelar Luleåhockey mot Skellefteå här i Kalix. Vi har två biljetter, men som de ser ut nu kan jag absolut inte gå, det ska ske ett under i så fall. Nä här blir det nog en lugn vara inne dag, ska bara hämta dottern på skolan...

Tummen upp för Luleåkommun!!!

Källa http://www.sr.se/

Beslut i dag om rökförbud i Luleå
I dag beslutar Luleås politiker att införa rökförbud på arbetstid för alla kommunanställda. Av Luleå kommuns 7 500 anställa är det 14 procent som är rökare. Rökförbudet träder i kraft fullt ut 1 januari 2010.

Slutrökt för Luleå kommuns anställda (28 aug 2009)
– Rökförbudet har inte mött något direkt motstånd från våra anställda och det är framtaget i samsyn med facken, säger kommunalrådet Yvonne Stålnacke (S).

Beslutet kommer också att gälla alla förtroendevalda vid möten.

Förutom Luleå är det bara Bodens kommun i Norrbotten som tagit beslutet och är på väg att genomföra rökförbud på arbetstid för sina anställda.

33 andra kommuner i Sverige har infört rökförbud på arbetstid och 64 kommuner har fattat beslut om att införa det. Landstinget i Norrbotten har redan rökförbud och det har totalt 19 landsting i Sverige.

– Luleå kommun kommer att stötta rökarna så att de lättare kan trappa ner och sluta röka. Detta ska bland annat genomföras genom de hjälpmedel som finns i form av tabletter och nikotinplåster, om de vill ha det. Det blir gratis enligt beslutet, säger Stålnacke

Just detta att det ska bekostas av kommunen har Moderaterna i Luleå motsatt sig:

– Vi tycker det är bra att få rökförbud på arbetstid, men vi tycker att rökarna ska bekosta sina egna nikotinersättningar, inte kommunkassan. Det kan annars uppfattas som en positiv särbehandling av andra, säger gruppledaren Mattias Karlsson (M).

Inger Marklund, SR Norrbotten

Host, host, host...

Ja detta var verkligen inte roligt. Över doserar nässpray för att inte kvävas, hostar till jag nästan kräks.
Förkylningen blir bara värre och värre, inte roligt detta!!!
Ute skiner solen, varmt i luften. 1:a September i dag och nästan 20 grader, otroligt
Jag vill kunna vara ute, igång och njuta...inte i dag men i morgon kanske... i morgon...då är det en annan dag...

Det är bara regn hos mig...

Vaknade att ett dundrande åskoväder. Oj vad de blixtrade och small...
Mysigt, men jag hade gärna sovit längre än till fem...
Vände och vred mig och frös, nös,hostade. Tog näs-spay och äntligen fick jag luft.
Svin-influensan är här!!! Jag lovar...
Eller kanske inte, men jag är snuvig och småfebrig. Fast de går till sig. Ett besök på apoteket och sedan är de bara att vila och dricka en massa vatten ;-)
Eller hur!!!
Jag har ledig dag i dag oxå.
Ska hjälpa en vän med en jobbig sak, det kommer att kännas, men vi ska klara de i hop.
Nu ska jag vila min trötta snuviga kropp en stund...

Kväll 29 augusti.

Ute regnar de, jag sätter mig små huttrande vid datorn. Nyss har jag varit med Mozart på skogspromenad. Skönt trots allt. Dagen i dag har varit lugn, har inte gjort mycket alls.
När jag tänker efter inget mer än bakat bullar.
Har inte mycket och göra faktiskt, huset är städat, tvätten är tvättad. Ingen som stökar att plocka efter. Barnen är hos deras pappa. Och då är de gräsligt lugnt här hemma.
Jag skulle ha jobbat i helgen, men fick byta mina två arbetspass mot en lång söndag nästa vecka.
När jag nu ser vädret ångrar jag de nästan, men jag får ju vara ledig i alla fall även om jag inte kan göra de jag hade hoppats på.
Min man ser på sport och jag är allmänt uttråkad...
Vi har pratat om att fara och bowla, men jag har tappat lusten då han fastnade vid TV:n för flera timmar sedan. Bowlingen får nog vara. Jag tror jag tar bilen och åker en vända i stället....
Vart...ja de får vägen visa ...:-)

Svar till Annonym...

Ang inlägg: Anonym sa...
Antag att det ligger till så men vad sysslade personen som såg någon röka ca i ggr halvtimmen med?

Maila din mailadress så ska jag berätta, pekar inte ut någon här!!!

Lite intressantare för mig om du ger ditt namn...då får du svar oxå...och lovar att DU häpnar...

OBSERVERA ATT...

De förra inlägget är taget från dagens NSD, inget jag tycker eller tänker.
Men jag tycker att vissa personer som påpekar att andra tar sig raster osv ska tänka till.
En person på min arbetsplats sågs röka 17 ggr på en arbetsdag på 8 timmar. Räkna själva...

Då jag går till mitt arbete går jag dit för att arbeta, kafferast hinner jag sällan med.
Men iof så har vi fått information om att kafferaster inte är självklara. Dom får man om tiden räcker till. Om jag mot förmodan hinner blir de vid 10.30, då brukar de ibland bli en lite lugnare stund. Som i dag tex, först hade jag full fart till kl 10.20 sedan lugnt 40 minuter. Jag erbjöd mig hjälpa mina arbetskamrater men flera hade riktigt lugnt just den tiden.
I vårt arbete är de antingen eller kan man säga, antingen är de så stressigt så vi får jobba oss sjöblöta i svett, så var de fram till 10.20 i dag tex, eller så har vi riktigt lugnt. Beroende på vårdtagare och deras hjälpbehov för dagen Eftersom vi jobbar med levande människor kan vi inte styra över hur dagen ser ut. Oväntade saker händer hela tiden. Och de gillar jag...

Rökarna kostar kommunerna miljarder...Enligt NSD

De kommunanställdas rökpauser kostar arbetsgivarna 2,6 miljarder kronor per år, enligt Folkhälsoinstitutets beräkningar. Det motsvarar 6 000 heltidstjänster.

-Vi vet att tre av fyra rökare vill sluta och de flesta kommuner som inför rökfri arbetstid erbjuder också tobaksavvänjning. På det viset stödjer arbetsplatsen alla som vill sluta. Nu ser vi att rökfri arbetstid också kan ge ekonomiska vinster för kommunerna, säger Cecilia Birgersson, tobaksutredare på Statens folkhälsoinstitut i ett pressmeddelande.

Rökfri arbetstid innebär att den betalda arbetstiden är rökfri, det vill säga den tid man arbetar eller har paus. Lunchen räknas inte in i arbetstiden och är undantagen.

Den beräknade tidsåtgången för rökpauser bygger på genomsnittlig tid för att röka en cigarett, genomsnittligt antal cigaretter/dag för "normalrökaren" och tid för att ta sig till och från rökställe, totalt cirka 30 minuter per dag. Kostnaden för "röktiden" blir då 31 300 kronor per rökare och år.

En rökare har även i genomsnitt åtta sjukdagar mer per år än en icke-rökare, enligt Folkhälsoinstitutet. Det kostar arbetsgivaren 13 700 kronor per rökare och år. Arbetsgivarens totala kostnad för rökningen blir därmed 45 000 kronor per rökare och år.
(Källa NSD 2009 08 26 Inrikes)

Vissa dagar hinner man allt...

Vaknade av telefonen kl åtta i morse, mina barns far ringde och väckte mig som han sagt att han skulle göra.
Han skulle komma förbi en vända. Bra! Då har jag hunnit mycket. Jag har bakat hela fm, promenerat med hunden två långa svängar,klippt gräset, varit med dottern till frissan + lagat middag. Besökt min mans dotter och barnbarn mm.... timmarna har nästan inte räck till så är de kväll. I morgon är jobbar dag, senare på em Ikea besök....
Men nu kvälls mys.... ;-)

Söndag går i Lördags hjulspår...

Lugn dag, besök av John och Paulina med lilla syster på fm.
"Gör om mig" visning på gallerian med min väninna...rätt oproffsigt arrangerat om jag får säga. Dom som ordnade de hela borde gjort de mer framträdande...
Uppmärksammat "modellerna" mer, haft hörtalare och gjort de hela festligare.....
Strax är de dags för middag, sedan får vi se vad som händer...
Har ledig måndag också, kanske man skulle hyra en film i kväll eller så bara ta de lugnt och vara...

Lördagkväll och snart sängdax.

Ledig dag, helg och bara mys. Hade en skön sovmorgon.
Sedan vi ätit frukost åkte vi till Luleå. Promenerade i affärer, åt lunchmiddag och hälsade på John och Paulina en snabbsväng. Sen åkte vi hem till världsmetropolen, gick på bio. Sommar med Göran.
Nu väntar snart sängen och en varm famn.

Sommarminne...

Ännu en dag att glädjas åt...

Torsdagen är snart slut.
En bra dag, arbetsdagen flöt perfekt. Lagom att göra och helt underbara vårdtagare som vanligt. Roligt att träffa en arbetskamrat som berättade att hon blivit mormor. En glad "tjej". Jag uppskattar glada arbetskamrater!!
Middag på stan med maken och dotter, sedan kaffe med gooaste vännen i världen då de övriga for på annat. Lite prat om vad fredagen har att ge och lite planer. Nu sitter jag här vid datorn, väntar hem barnen Färg i håret och funderar på en kopp te.

TÄNK PÅ DE !!!!

Lägger in detta för allas skull, eftersom jag ser att min blogg besöks av många från arbetsplatsen via loggfil. Tänk er för..../ Ewa ;-)

Tillägg till Eija och andra, det gäller bara på min arbetsplats, så för er är de lugnt ;-)

Nyvaken och orolig...

3 timar till jag ska på jobbet...
Roligt...
Jag är nyvaken, känner mig orolig över en mystisk svullnad över höger handled.
Den är som värst på morgonen då jag vaknar, säkert inget att oroa sig över. Men jag gör de, blir rädd då jag ser den. Nu får de verkligen vara nog med spökerier i min kropp. Jag är som hundra just då jag vaknar.
Bla därför jag hamnar här vid datorn, jag kan nämligen inte börja dagen genast som de flesta andra. Barnen lär nog sova någon timma till, två dagar kvar på deras sommarlov. Sen är de vardag även för dom.

Lusläste min blogg...

Funderar vad tusan som är felskrivet i min blogg då "vissa" tolkar mitt liv som att jag simulerar min reumatiska sjukdom.
Jag kan tydligt själv läsa hur reumatismen tagit över min kropp från mitten av juli och fram till i dag, hur värken har slitit och rivit i mig med sina vassa klor. Bitit sig fast...
För vem måste jag bevisa nått?? Funderar... känner mig så....störd!!!
Nu ska jag sova...trött...nattinatt

Tack för i dag, en underbar vanlig dag...

Min första jobbarkväll är över. Riktigt ROLIGT!
Fantastiskt så härligt de är att känna sig behövd och uppskattad av hjälpehövande människor.
Jag körde hem från jobbet med ett leende på läpparna. Inte bara pga en trevlig kväll utan oxå för de samtal jag hade med min arbetskamrat innan vi gick för kvällen.
Det är så många på jobbet som läser min blogg att det stjäl tid från arbetet och har skapat irritation. Så tokigt de kan bli, de vet ni väl att sånt får ni göra på fritiden "vänner!?"

I morgon är en annan dag...

Ja inte bara en annan dag, det är Onsdag oxå. Och jobbar-dag.
Jag ska avbryta min sjukskrivningsperiod och gå tillbaka till jobbet.
Hur de kommer att gå vet jag inte, men jag vill verkligen försöka.
Jag är less att gå hemma, och att få arbeta betyder mycket. Tider att passa, en uppgift att fylla.
Som ni alla läsare vet gruvar jag mig pga en persons dåliga uppträdande att gå tillbaka till min arbetsplats.
Men de stoppar mig inte, jag brinner verkligen för de jag gör, och vet hur stor nytta jag gör på min arbetsplats. Den belöning jag får i form av lovord från mina "vårdtagare" är till stor glädje.
Och den glädjen kan INGEN ta ifrån mig, inte ens du som sårade mig och trampade på mig!!!!

Tyvärr...

Ser att någon anonym här undrar vem jag skriver om. De vill jag absolut inte lämna ut, berörd person vet om de själv och till henne vill jag bara säga att det var onödigt, vi känner ju inte ens varandra!!! Varför uttala sig om saker man inte vet något om...
Jag namnger ingen så de kan skada. Detta var bara enda sättet för mig att tala om att jag är BESVIKEN! Eftersom rätt person läser de. Annars hade jag inte fått framföra de tyvärr....
Nog om detta, nu ska jag mysa och kramas med min älskling. I morgon är en annan dag....

Tänkvärt...

Nobody can go back and start a new beginning, but anyone can start today and make a new ending.

Att handla med återvunnet material

...är rubriken...
Eller varför inte Att klara att släppa taget utan bitterhet...

Alla är vi olika, och tur är väl de. När man kommit upp i en ålder på +40 - +50, separerat, bildat "ny" familj förändras mycket.
Nya människor kommer in i ens liv, rutinerna blir andra. Bekantskapskretsen växer, i både positiv och negativ bemärkelse.
Med i bagaget finns kanske bitterhet från tidigare förhållanden, kanske en gammal partner som spökar i bakgrunden.
En partner som pratar för mycket, sorgligt...
Undra varför.... Och att sedan åhöraren tror på de den bittra lämnade stackars kvinnan säger.

Vill bara säga här att jag ÄNTLIGEN FÅTT VETA SANNINGEN, vuxet kvinnor!!!!!! ;-)

Nä nu är de dax att kasta sandleksakerna och gå bort från sandlådan, detta är inte på min nivå!!
(anl att jag ens skriver de här är att jag vet att du/ni läser detta.)

Uppe med tuppen (nästan)

Jag då sitter jag här vid datorn. Ute skiner solen igen.
Vädret på yr.no säger sol i dag. Underbart!

Dottern får besök av en kompis från en annan ort i dag, sonen undrar om vi kan åka en vända med båten. Vi får se vad det blir av dagen.

Jag är trött på att gå hemma, längtar tillbaka till jobbet. Eller längtar efter att jobba.
Dock inte på min arbetsplats känns de som just nu, de gör för ont.
Både i leder och själ. Men hemma vill jag inte gå.

Hörde en som ska på energi massage i dag, låter underbart. Det vore inte fel...

Nä nu tar dagen vid här och jag lämnar datorn, Over and out!

Och de är bara regn hos mig...

Men jag älskar oväder så för mig gör de inte så mycket då jag får vara inne och kura.
Sänder en tanke till dom som måste ut i detta ösregn.
Men som vi alltid sagt då jag jobbade inom barnomsorgen det finns inga dåliga väder bara dåliga kläder...

Jag har liksom tappat blogg-lusten då jag vet att personer anv min blogg till elaktförtal osv. Jag trodde först att jag bara kan strunta i de, lämna de åt sidan och fortsätta vara mitt vanliga jag. Men tyvärr inte. Jag är förolämpad förorättad och förtalad å de grövsta. Känner mig misshandlad och känner att någon inkräktar negativt på mitt privatliv.
Så vi får se vad det blir av denna blogg. Nu återgår jag till min vardag som tyvärr inte är så spännande just nu pga sjukdom

Big girls don't cry

Visst är de så....men hur gör man för att låta bli då kroppen bråkar på sååå måånga sätt?

Ja Eija!

Lägg ett gott ord för mig, ja de tycker jag ni övriga som jobbar där oxå ska göra!
De vore de perfekta för mig!!! Helt klart.
;-)

till julen

Till julen ska jag prata med tomten, säga till honom...tomten jag vill ha en riktig jul, en sån som man har då man är liten...
Snälla tomten... ge mig ett nytt jobb, ett jobb där jag får visa hur pigg duktig och ambitiös jag är, ett stillasittande jobb där jag kan vara till nytta.
Bort från stödstrumpor och tunga jobb.
Skrattar lite då jag läser de jag skriver, de är alltså INTE JAG som anv stödstrumpor utan mina vårdtagare och dom är väldigt jobbiga att sätta på med värkande fingrar och händer utan kraft :-)

Tillåt mig klaga...

Suck.... det värker...
Tusan oxå...
Jag vill inte...
Då jag sitter glömmer jag...
Men reser jag mig upp skär knivarna i mina knän...
Hatar detta, verkligen.
Handleden sväller, tummar och lillfingerleder är stela.
VARFÖR FUNGERAR INTE MEDICINEN SOM FÖRR?
Och jag som enligt "vissa" inte alls är sjuk, att jag planerar min sjukdom och att jag kan roa mig...fyyy vad jag är LEDSEN OCH BESVIKEN!!!!!!!!

Filmpremiär...

http://www.youtube.com/ewaph

Så är de em..

Dagen har gått utan att jag gjort ett dugg.
Jag har varit till VC, en vända till min mans jobb och sedan åkte jag till ponde. Lika trevligt som alltid. Roligt att prata bort en stund med Kristina. Underbar människa...Hilda ska på röntgen till Luleå i morgon då får vi höra vad dom säger ang hennes Hovben, de är andra ggn hon har fång nu och jag hoppas verkligen att de inte är någon fara. Strax ska jag börja förbereda middag. Planerna för resten av dagen är att "ligga lågt" bara vara....

Danens favorit citat!!

Bitch eller beach de e frågan.....;-)

Efter viss tvekan...

Så fortsätter jag min sjukskrivning som läkaren hela tiden rekommenderat, väntar på tid till reumatologen. Samma visa som förra året, fast denna gång säger min man att han SKA med, för jag är aldrig så besvärsfri som då jag är hos läkaren. Mina blodprover var inte alls bra vid senaste besöket fick jag besked om, så de är bara att gilla läget.
Nu tänker jag inte skriva mer om min sjukdom här, bara så de som tar åt sig vet ;-)
Jag tänker skriva om de som gör livet värt att leva, guldkanterna i vardagen, lyckan om att få leva...njuta av livet och vad de har att ge. Trots ALLT!
För jag tänker nämligen inte sluta vara mig själv för detta...
Kram till J för dina ord, jag bara längtar så till ni "flyttar hem".

Nått jag gjort som jag är stolt över...

De är mina studier i retorik och ledarskap, personlig utveckling och konflikthantering. Ett års studier som gav mig så mycket.
Tyvärr valde jag bort den utbildningen för att "hålla mig på golvet" där jag trivdes bättre. De ångrar jag bittert nu.

B O K T I P S

ATT VÄXA SOM VUXEN !
Att växa som vuxen: ger läsaren på ett bitvis humoristiskt men samtidigt seriöst sätt hjälp att känna igen svårigheter i livet, men framförallt med att få nya perspektiv. Läsaren får stöd med att kämpa framgångsrikt, snarare än att inrikta sig på att bli botad. Att använda livet som psykoterapi i stället för att, som många gör i onödan, använda psykoterapi som liv är en av huvudtankarna i denna bok.

Så lätt det är att tala förbi varandra! Och hur hanterar man chefens dubbla buskap? Förstånd och missförstånd är Anders Engquists mest konkreta och kortfattade bok i kommunikation. Den är resultatet av många års arbete med människor som velat utveckla sin förmåga att samtala. Boken vänder sig till alla dem som inte har tid eller möjlighet att fördjupa sig i teoretiska kommunikationsmodeller men som inser att livet är för kort för att de ska hinna göra alla misstag själva

Tänkvärda ord till Ewa från N

Fick detta på mailen av min väninna efter att jag förtvivlat ringt henne i morse.

"Förlåta är inte detsamma som att säga att det som hände var okej – tvärtom!"

"Förlåta innebär att ge upp hoppet om en annorlunda eller bättre gårdag."

"Att förlåta är en handling och inte en känsla."

"Väntar vi på känslan av försoning innan vi går till handling och förlåter får vi kanske vänta för evigt."

"Det är okej att vara rädd och ha ett visst motstånd. Låt bara inte rädslan hindra dig från att få det du behöver."

"Om vi gör det vi alltid har gjort, så får vi det vi alltid har fått. Om vill vi ha ett nytt resultat, så behöver vi göra på ett nytt sätt."

"Att vara ledsen behöver inte vara sorgligt."......../ N

Tack snälla ni!!

Jag blir tacksam då jag ser att ni är flera som redan hunnit skriva uppmuntrande ord till mig. Jag är ledsen riktigt ledsen, men era ord värmer i hjärtat. De får mig att känna att det inte är fel på mig. Jag rår inte för att jag är sjuk. Och de personer som inte vet vad de vill säga att leva med denna typ av reumatisk-sjukdom ska inte heller uttala sig!
Min tanke är att jobba i morgon, men ärligt så vet jag inte om jag orkar.
Längtan ut att göra något är stor. Jag saknar mina underbara gamla människor. Jag vill trotsa "värk-monstren" i min kropp, ta mina piller och knalla i väg på jobbet. Men jag vet inte om jag klarar de. Viljan att bita ihop är inte lika stark nu då jag är misstrodd.
Min önskan hade snarare varit att mina arbetskamrater och chefer mötte mig med förståelse och stöttade mig. För de är vad jag hade behövt.
Spec då vi faktiskt jobbar med sjuka och hjälpbehövande människor.
Var tog empatin vägen??
Ska man jobba med människor då man inte kan vara human ...och misstror folk...??

Vill här skriva ett stort TACK till mina allra närmaste som stöttar, förstår och finns för mig då de är jobbigt. Utan er vore vardagen gräslig. Jag trivs inte att gå hemma och skulle inte ni göra dagarna till guld för mig skulle jag gått under för länge sedan. Jätte massa kramar till K, bara för att du är så cute and psychotic (stavas de så?)... Love you!!

Och till min man säger jag : Hos dig är jag stark, hos dig är jag underbar...

Så ett telesamtal eller två...

Konstigt, plötsligt ringer min mobil, min sjukanmälan har kommit tillrätta. Det var inte jag som gjort fel, än en gång...
Den person som tidigare idag kallat in mig på samtal ber om ursäkt, visst jag tar emot den. Det var ju inte hennes fel att det slarvats på annat håll.
Jag sträcker på mig, det är skönt att få fram att jag faktiskt inte gjort fel. Såren i mitt hjärta över att vara misstrodd och att jag är hemma från jobbet och bara njuter av livet utan smärta och problem kvarstår dock.
Jag kommer aldrig att jobba kvar på denna arbetsplats det går inte, att bli så misstrodd är värre än att anklagas för att vara tjuv!!

Efter de samtalet ringer min mobil igen, det är "facket" som fått höra vad som hänt. Dom frågar om dom får ta upp med berörda.....vad säger jag, just nu orkar jag inte vara delaktig själv. Men vill dom prata med den berörda själv så har dom min tillåtelse.

Skvaller,rykten och elaka tungor...

Vem som är ryktes-spridare, svaller kärring och har elaka tungor visste jag först inte .
Vad jag däremot visste är att den personen inte vill mig väl.
Att misstänksamt se på sin arbetskamrat och dennes levene och sedan fritt tolka är förödmjukande. Jag kommer aldrig mer dela med mig av mitt privatliv på jobbet, och du ska veta att de du pratat för mycket har sårat...för livet!

En enda klagan...???

Måste en blogg vara en enda klagan, kan man inte skriva om de underbara i vardagen, de ljusa i mörkret. Skriva om de man gör för att må bra. De som får en att orka trots sjukdom och elände.
Jag tror inte de, för vet ni vad. Den person som så hånfullt översittaraktigt kallade mig till samtal hade skrivit ut min blogg, som BEVIS på att jag inte är SJUK!!! Ehhhh eller bevis på vad... kanske som bevis på att det finns lyckliga människor som har så mycket kärlek och hjälp runt sig att hon kan leva fast hon är sjuk. ;-)
Jag vet inte...patetiskt kändes de som....

Att kunna slå någon som ligger...

Alla har med sig, från barnsben att man inte ska vara elak, man ska hjälpa andra. Lyssna och försöka förstå.

Jag är bra på allt de där, jag är snäll med mina medmänniskor, jag lyssnar på vad dom har att säga, jag bemöter dom inte ironiskt eller hånfullt.

Jag vet att en person som är hotfull i sin ton, en person som uppträder med en översittar attetyd oftast är liten bakom masken. Det är tråkigt att sådana människor ofta har makt, makt att trycka ner oss "vanliga arbetare!"

Jag har råkat ut för de, på de grövsta sätt.

Jag blev i dag beskylld för mycket otrevliga saker, en person som jag inte kan namnge pga att det inte är tillåtet kallade mig till samtal i dag.

Ett mycket otrevligt samtal där denna någon meddelade att jag miss-skött mig på jobbet eftersom jag inte lämnat en korrekt sjukanmälan dagen jag blev sjuk för två veckor sedan. Något är inte som de ska, de är tom verkligt obehagligt för jag har absolut lämnat sjukanmälan på tele svar till vår löneass. Något verkar galet eftersom löneass inte hört den, jag vet dessutom att jag upprepade mitt personnummer på telesvaret många ggr för att de INTE skulle kunna bli fel.

Att denna person dessutom hade åsikter om att jag inte lämnat mitt sjukintyg förrän i dag kan jag förstå. Jag har helt enkelt inte tänkt på de eftersom jag vet sedan tidigare att de har hunnits med då jag återgått i arbetet eftersom de bara rörde sig om 5 arbetsdagar.

Jag fick vid samtalet i dag hånfullt kastat till mig att de är konstigt att man kan njuta av livet, åka ut i skärgården då man är sjuk osv...

Oj oj oj, ja vad ska jag säga.

Om jag ändå inte hade denna helvetiska sjukdom som en mara över mig, om inte mina leder var så dåliga emellanåt, om jag ändå bara ljög, fabulerade och överdrev. Om ändå smärtan inte var verklig.

Skulle jag inte just göra de jag gör, ta vara på dagen med hjälp av min man, njuta de stunder de går, så skulle jag inte orka.

Varför ska man bli misstrodd så grovt.

Jag började arbeta i dag, trots att värken fortfarande är i de närmaste outhärdlig, bedövad av tabletter gick jag till jobbet. Jag vill verkligen försöka.

Men efter detta mycket otrevliga samtal sjukanmälde jag mig omgående igen.

Jag fixar inte att gå på jobbet, veta att jag är misstrodd och att sedan låtsas som ingenting.

Vad jag nu ska göra vet jag inte, jag vet bara att det gör ont, så förbannat(ursäkta) ordet ont. Och då inte bara i lederna....

Så underbart de är med sommar.

Nu är helgen slut, i morgon tar vardagen vid. Jobbar hela veckan, håll nu tummarna att kroppen håller.

Helgen har varit så underbar som bara helger kan vara för mig. Vi har varit ute i skärgården både Lördag och Söndag från morgon till kväll.

Lagat mat i de fria, badat, solat och bara varit.

Värmen i dag tog nästan priset, Helt vindstilla ute på skagsudden där vi tillbringat dagen på klipporna. Badat i den härliga viken i ljummet vatten..

Trodde inte det var sant då jag steg upp och var torr på en gång utan handduk och frös inte ett dugg. Jag har inte upplevt många daga som dessa här i norr. Senaste veckorna har bara varit för underbara.(syftar på vädret)