HIPP HURRRAAAA!!!

Jag är lycklig. Så lycklig.
Jag har fått erbjudande om nytt jobb i dag, trodde inte mina öron då telefonen ringde!
Jag kommer att kunna jobba alla dagar trots bråkande leder osv. Tjohoooo.... I morgon berättar jag mer om detta. Ska på informationsmöte då nämligen.
Så fantastiskt roligt. Och det är något som passar mig utmärkt. :)
Arbetstiden blir kontors tid, vardagar gissar jag. :)

Förutom de så fick vi brev i dag, ett vackert blått brev med silver text på, till Ewa och Jan-Olov... då jag nyfiket öppnade brevet (redan vid brevlådan) ramlade de ut konfetti, vad är detta tänkte jag men anade en inbjudan till Bröllop.  Och JAAA de var de. Våra vänner ska gifta sig 6 Juli. UNDERBART!!!!!!!!

Villken dag!!!!

Söndagen är snart slut.

Ja så har ännu en helg sprungit iväg. Min sorg och frustration över min värk har jag nu kunnat tygla. Jag är inte längre i panik som igår då jag skrev föregående inlägg. Jag försöker hantera smärtan. För de mesta, faktiskt nästan alltid klarar jag de. Men inte igår. Då brast de totalt, jag kände verkligen att nu orkar jag inte mer. Men ny dag nya tag. Eller redan igår kväll kändes de bättre. Vi lagade god middag, drack lite vin till och slappade i soffan. Jessica och Robert kom förbi. Vi surrade bort någon timma och då började livet återvända. I dag var tron tillbaka, jag ville kämpa igen. Jag måste! De finns dom som har de så mycket värre!
Dagen i dag har varit så mysig, Sofia och Wille har varit här från fm till i kväll. Vi har hunnit på loppis. Varit ute på gården och Wille har lekt med snön. Grillat i kåtan, ritat tittat på film mm. Och min man hittade dessutom en sparklåda på vinden i uthuset som Wille sov middag i ute i solen. Känner mig åter harmonisk, jag tror på mig själv, jag klarar detta. Jag måste!!!
Tur jag har min fina familj som hjälper mig upp då jag faller. Älskar er!

Magnus och brasse

Jag vill skrika ut hela svordomsvisan, jag blir tokig. Känner mig frustrerad ledsen och jag vet inte vad. Tog med hundarna till Kalix, tänkte gå en promenad på älven. Vädret är underbart. Men så blev de inte. Värken är värre än vanligt jag blir ledsnare än någonsin. Och jag ger upp, kämpar andan har tagit slut. Jag kan inte ens låtsas mer. Nu har bägaren svämmat över. Känner mig helt oduglig, klumpig, stel trött och ful. Trodde aldrig jag skulle skriva ut min sorg och besvikelse på detta sätt. Men de känns skönt, jag känner mig otroligt avundsjuk på alla som är ute och åket skidor och rör på sig. Det ser så härligt ut. Just nu känns de som att mitt liv alltid kommer att se ut så här, jag vet att de inte stämmer. Men tänk om... Tänk om jag aldrig blir som förr igen.....FY FAN

Lördag och sovmorgon

Vaknade nyss, av att tvn var på i sovrummet tyvärr. Tjej vasan, han som refererar åkningen stör min sömn. Ska jag skylla på honom eller min make. Hade han inte kunnat väcka mig på ett mysigare sätt?

Konstaterar att de är lördag men de kändes som söndag först eftersom maken slutade tidigt i går och vi hade en heldag tillsammans.

I dag har jag inga planer och måsten, känns skönt. Luleå spelar match mot Skellefteå i kväll. Faktiskt en av få matcher jag vill se.

Sollan undrade om jag ska komma med henne och några till på lilla och se matchen. Men efter förra hockeykvällen med middag där avböjde jag. Förra ggn var katastrof. Vi hade inte bokat bord, dom bar in ett utifrån som tog timmar att bli varmt. Maten fick vi vänta på från kvart i sju till efter åtta. Och då bestod maten bara av hemmagjord hamburgare och pommes. Vi hade hunnit ner på 11:ans i en paus och tillbaka i stället. Då vi väl fick maten var den kall och torr, ihåliga pommes mm. Så middag i källaren på lilla får vara för min del.

Vi tar Hockeykväll @ryssbält 116. Puben här öppnar vid middagstid ca 17.45 och pågår så länge vi själva önskar. Hälsar den som vill hjärtligt välkommen. Nedsläpp 18.30;)

Fredagmorgon

Ligger i min säng. Känner den friska luften sippra in genom fönstret som står lite på glänt. Morgonluften luktar gott, jag hör fåglar kvittra utanför. Ser solen smeka trädtopparna. Dagen blir nog fin. Graderna visade på sju då maken kollade innan han åkte till jobbet. Han jobbar bara halv dag i dag. Trevligt! I kväll är vi bjuden på middag till Josse i Sangis. Det var länge sedan vi såg dom. Skämmas skulle vi. Helgen som kommer är ett oskrivet blad. Inga planer alls. Men hoppas på något spännande kan man ju

Fy tusan

Här sitter jag och tjurar för att varmvattnet var slut då jag skulle bada. Samtidigt läser jag Facebook och ser fotot på min bekants lilla ofödda dotters urna. De hugger i mig, skär och värker. Lilla efterlängtade barn som aldrig fick se dagens ljus. Mina tankar går till föräldrarna. Jag skriver en hälsning, men orden känns fattiga. Och här sitter jag och surar för bagateller. Nej de är dags att ta vara på livet. Skämmas skulle jag!

Ja då var de dags igen....

Torsdag och jag är trött då jag vaknar. Hade planer som jag var tvungen att ställa in. Tråkigt!

Nå väl, har pysslat på här hemma, sett film och vilat. Inflammationen i mina leder har kommit smygande i dag, jag har känt hur den sakta intagit min kropp och mitt försvar ger vika.
Då jag var på hundpromenaden ville mitt högra ben inte alls fungera, de låste sig hela tiden och jag tänkte att jag tar mig inte hem ens.
Men som en räddare i nöden kom min prins i bilen på väg från jobbet. Och inte bara de att han kom och gav mig skjuts hem, med sig hade han mina värktabletter som jag varit utan två dygn. Jag får verkligen inte göra så att jag är utan dem hemma, dom är min livlina till ett för er "normalt" liv.

Jag är så slut nu att jag bara vill gråta, orkar inte med mig själv nästan. Blek och tråkig sitter jag här, funderar på att "rycka upp mig" och åka och sola. Maken ska se hockey så jag har ändå inget för mig.
De gör mig förmodligen lite piggare så jag kan möta helgen med samma glädje som er andra.
Tänk att det tar bara några timmar att förändra hela min livs situation då de vill sig, från att ha varit nästan värkfri till att bli en mardröm som denna.

Gårdagen var en fin dag, sovmorgon och sedan en Fia och Wille dag, underbart. Hämtade maken på jobbet och vi åkte hem samtidigt. Som då vi jobbar. Trevlig kväll med soffhäng och bras mys. Massa levande ljus. Livet kunde inte kännas mer harmoniskt.

Tisdagen var oxå en skön lugn dag här hemma. Sollan hälsade på och vi surrade bort några timmar, en kortare promenad på isen tog vi oxå för att få lite av dagens solstrålar.

Nu ska jag lämna datorn åt sitt öde, önskar alla en bra torsdagkväll  /Ewa

Såg denna bild i dag.

Kan inte annat säga att då är min make som ett kinder ägg. Flera önskningar i en

Måndag morgon och....

Vaknat tidigt, tänkte somna om men lyckas inte. Tittar ut genom fönstret. Dagen ser ut att bli fin! Jag vet inte vad graderna visar men solen försöker leta sig fram. Jag blir glad! Härligt! Jag kliver nog upp. Hoppar i duschen, fixar mig klar för dagen. Intar frukost och går sedan ut. Värken i min kropp gör inte de möjligt att åka skidor som jag vill men sola de kan jag;). Suga i mig av de vitaminer och energi som solen har att ge :). Helgens dystra tankar lämnar jag bakom mig. Har fått lite distans till mina tankar och känslor och de är dags att gå vidare, tills nästa bakslag

Så fint de ser ut

Solen kämpar för att sticka fram mellan molnen. Det vill inte riktigt lyckas. Himlen är grå i dag och släpper inte igenom de livgivande strålar som vi så väl behöver. Jag har en inne dag i dag. Janne och Elizabeth var förbi en sväng då dom var och skottade i stugan. Med sig hade dom virus. Så otroligt liten den katten är:) virus är dotter till vår Molly berättar jag nu för den som inte vet. Janne och Elizabeth åker till Thailand på fredag, tre underbara veckor med diverse rundturer i landet. Så underbart! Ser fram mot deras hemkomst och få se och höra allt underbart dom upplevt.

Äntligen morgon

Sex de räknas väl som morgon? Äntligen ljusnar de ute. Natten har varit rysligt lång. Jag har kämpat för att få sova hela natten, men de blev inte mycket sömn. Känner mig vimmelkantig med kan inte somna. Suck! Ligger kvar i sängen och hoppas John Blund kommer med sin sovsand. Söndagen är utan planer för min del och det känns skönt!

Mitt i natten

Jag kan inte sova, ligger och tittar ut i mörkret. Lyssnar på min makes andetag. Funderar om jag ska gå och lägga mig i soffan i stället och se en film. De kanske skingrar mina tankar. En klocka tickar i huset, störande högt. Tick tack tick tack... Ljudet blir tydligare och tydligare. Tänk att allt förstärks på natten. Inte bara ens tankar och känslor även ljuden. Karl kom precis tassande och hoppade upp i sängen. Han la sig på mina ben . Lilla älskade Karl. Hans värme gör mig lugn och trygg. Kanske kan jag somna ändå ......

Så händer de helt oväntat.

Plötsligt ramlar de över mig igen, som ett skynke som kastas över mig. Ett tungt mörker, de känns kvavt och det är svårt att andas. Sorg kallas de, frustration över livets krokiga stig. Saker som inte går att få ogjorda som gör sig påminda då och då. Personer jag inte vill bli påmind om korsar min väg. Ta mig tusan att världen är så liten. Varför, varför? Varför???

Bara en låt text

Förklaring till personer som undrat ang texten nedan

Sug på den ni

Så många år har du älskat mig, dyrkat mig, bara mig
Du har älskat mitt hår, mina händer, mina ögon, och min mun
Du ville va med mig
Så du sa ja till mig
Och du va stolt att jag var din
Så vad har hon som jag inte har
Hon har väl inte tröttat ut dig
Hon har inte än förstört allt
Det är nytt och allt är bra
Ja hon har inte hunnit bråka såsom jag
Och hunnit säga saker som man inte ska
Ja hon har inte gått och lagt sig
Skyllt på att hon är så trött
Varit gnällig, varit svag
Hon har inte…hon har inte
Jag kunde se det i din blick förr..
När du log åt mig
Att du såg upp till mig
Ja du har tyckt att jag är vacker
Du har tyckt att jag är kul
Så vi har skrattat, vi har älskat
Vi har gråtit, och sen tröstat varann
Så vad har hon som jag inte har
Hon har väl inte tröttat ut dig
Hon har inte än förstört allt
Det är nytt och allt är bra
Ja hon har inte hunnit bråka såsom jag
Och hunnit säga saker som man inte ska
Ja hon har inte gått och lagt sig
Skyllt på att hon är så trött
Varit gnällig, varit svag
Hon har inte…hon har inte…hon har inte
Hon har väl inte tröttat ut dig
Hon har inte än förstört allt
Det är nytt och allt är bra
Ja hon har inte hunnit bråka såsom jag
Och hunnit säga saker som man inte ska
Ja hon har inte gått och lagt sig
Skyllt på att hon är så trött
Varit gnällig, varit svag
Hon har inte…hon har inte

Tänkvärt

Oj så fort veckan går

Hej bara, nu är de nästan helg igen! Tiden rusar iväg. Men de är ju så då livet är trevligt:) . I dag har jag inte några särskilda planer alls. Jag ska nog tillbringa min tid här hemma. Hemmagöromålen fins. Karl ( vår chihuahua ) har de jobbigt. Någonstans i grannskapet löper en tik och han känner av de. Kan sitta och gråta vid ytterdörren. Stackarn.
Graderna ute visar åtta, de snöar lite. Så hundpromenad blir de i dag.

Såg ni bilden från igår ang äktenskapet. Måste de vara , bli så? Tråkigt, men jag skrattade åt texten som Kia skickat till mig. Funderar! Skrattade jag gott eller igenkännande ?
Tyvärr var de igenkännande. Så galet de kan bli. Man blir hemmablind även på äktenskaps fronten. Det ligger nog en del i orden " man saknar inte kon innan båset är tomt)". De är lätt att man blir "hemma blind" även i relationer. Man ser inte vad man har och glömmer att uppskatta de. Tar föregivet att personen alltid kommer att finnas där, ack så farligt.
Så jag ska verkligen försöka ändra på mig på vissa punkter. Behöver bara respons, men kan inte förändra själv.

Går att läsa i dagens Aftonbladet

Tisdag och tidig morgon i Kalix

Uppe med tuppen. Hade röntgen tid 8.00 i morse och besök på lab innan de. Skjutsade maken till jobbet och for sedan till sjukhuset. Snabbt var besöket avklarat och de visade sig att Sollan hade tid för en kopp kaffe. Så vi mötte upp i kafeterian . Så fantastiskt trevligt att få prata bort ett tag. Jag är rätt "svällt född" på den punkten under vardagar :). Nu ska jag dessutom få träffa Kia oxå på en strax. En sådan dag:) Solen skiner ute och när jag kommer hem blir de en lång skön promenad med mina två små fyrbeningar. :).

Humörsvängningar

Hipp hurra, Sofia fyller 24 år i dag, min prinsessa.
Kalasat hela dagen och varit barnvakt till Wille då Sofia började jobba. Mycket roligt! Älskar mina barnbarn och njuter då jag får vara med dem. Det är så synd att Mattias och Lovisa bor så långt bort från oss. Nu är jag ny hemkommen, maken insisterade på att få laga middag. Och jag satte mig vid datorn. Löjligt små putt, jag ville oxå laga midag. Jag behöver ha måsten i vardagen då jag inte jobbar. Skämmas skulle jag dock för att jag tjurade till nu. Han är ju bara så snäll och hjälpsam. Till och med för snäll tycker jag ibland. Han menade på att jag har ju åkt bort tidigt, varit borta lika länge som honom i dag. Jag har hjälpt Fia bygga ihop hennes nya köksbord och stolar, vi har pysslat lite och varit två vändor på tippen. Myst en massa och fikat ännu mer. Dvs dagen har inte varit spec hård för mig. Då jag påpekar de och suckar över att jag inte kan jobba säger maken : Du kanske skulle försöka!?   Ja som om jag inte vill de....
Men jag har ju ingen förmåga att anv händer/handleder i lyft osv. Så hur skulle de gå tilll.  Jag önskar jag hade ett annat typ av yrke, där jag kan vara utan problem.  Vad ska jag ta mig till. Jag blir sur, trött och grinig av att inte känna mig "behövd".
I kväll ska sanna och jag trösta oss med hårfärg inköp. De kanske hjälper upp:)

Söndagslugn

Trevligt besök av både familjen Mannberg från Boden och mor och far i dag. Kaffe och surr i timmar. Melvin har växt och är så stor och duktig. Kvällen här ska fortsätta i lugnets tecken. Mjukismys och soffhäng. Hoppas er söndag är en skön söndag :)

Så var de söndag :)

Lördagen gick fort. Riktigt fort! Vaknade, åt frukost och sedan åkte vi iväg med dottern och hennes kompis på hu, hu =hemligt uppdrag. Vi var till sanatoriet i sandträsk på spökjakt. Mer än de behöver ni inte veta ;). Ett café besök på " nyfiket" i Harads och en sväng förbi och kika på trädhotellet innan hemfärd. Hemma var vi lagom till "älg festen" i byn. Jaktlaget bjöd på köttsoppa i skolan här i byn. Lite underhållning osv. Säkert riktigt trevligt för dom som känner någon här i byn. Själv har jag ju bott här i bara två år och känner inte många alls. Men vad gör väl de, vi går sa vi efter att gulliga Bertil våran granne ringt och bjudit dit oss. Men jag vet inte. Kände knappt igen någon. Alla visste absolut vem vi är och var vi bor men jag kände mig mest dum helt ärligt.
Jag blandar ihop människor, vet inte vem som är vem och var folk bor. Jobbigt! Jag kommer nog aldrig lära känna folk här i byn för de är så länge mellan de gånger man ser dom att man glömmer vem dom är och vart man setts :)
Älgfest nästa år? Ytterst tveksamt! Gjorde ett försök men tyvärr kändes de inte bekvämt. Men man ska aldrig säga aldrig :)

Minnen/upplevelser som gör en glad

Ja kanske inte min formulering var exakt som rubriken men liknande. Då jag och min man gick och la oss igår kväll försökte jag småprata med honom. Jag hade svårt att varva ner och komma till ro och han låg och dummstirrade på nått "skit" på tv. Vi pratade om något och hamnade på upplevelser i livet som betytt mycket för en. Jag tänkte till. Så otroligt mycket man upplevt som fått betydelse i ens liv, saker man minns från tidiga barndomen som gjorde en glad och upplevelser fram till i dag. Jag har många episoder jag skulle kunna dela med mig av. Jag frågar min man om inte han har saker som han minns lite extra som gör honom varm och glad då han tänker på de. Han svarade mig inte ens på frågan, så ointressant var de. Fortsatte tigande stirra in i tvn, då jag frågar om de är så otroligt spännande på tvn slår han av och säger godnatt! Kul make! Jag låg länge vaken i går kväll och tänkte, lite tänkte jag på varför han gör som han gör. Vi har känt varandra sedan 2005 och han delar inte med sig av sitt liv, för mig är han i stort sett ett oskrivet blad fram till de året. Läskigt nästan. När jag väl släppt honom ur mina tankar låg jag länge och blickade bak i livet. Tänkte på de händelser som betytt mycket för mig. Minnen strömmade fram och jag blev varm och glad samtidigt vemodig över andra saker dom jag skulle stannat upp och njutit mer av. Nå väl allt detta var bara en reflektion från min sida, jag är sur på min make nu. Punkt! Han är en tråkmåns. Punkt!!! Jag blickar inte bakåt i dag, nu ser jag framåt. Till att börja med ser jag fram mot att träffa Sollan och Tommy i kväll. Söta Sollan fyller år i morgon och vi ska åka och gratta henne
:)

Luleå med sessan

God torsdag! Uppe med tuppen i dag så som de flesta dagar. Klädd och redo för Luleåfärd sätter jag mig och pillar på telefonen. Jag väntar på att Sanna ska bli klar. Hon har tandläkartid nu på morgonen. Otur då dom hade roliga föreläsningar på furuhedskolan med blondin Bella mfl. Nå väl, de blir en Sanna / mamma dag i Luleå och de är inte fel.

Tankar om ytlighet och vad som är lycka.

Jag funderar på hur vi människor är skapade. Varför strävar vi efter något hela tiden. Vill förändra något, köpa något. Vi är inte nöjda med hur vi ser ut, om vi är kort eller lång, smal eller tjock. De ska bantas hit och förändras dit. Så otroligt jobbigt att leva så. Jag har en enda önskan just nu, att bli frisk! Vet ni så är de. Jag kämpar med min träning för att mjuka upp mina leder och bli starkare. Jag petar i mig kortison och värktablettet, lite starkare i bland, mindre starka annars. Ibland kan jag tom vara utan, de ni. En seger då de händer. Jag blir galet less ytliga människor som bara ser sig själva. Varför inte stanna upp en stund i livet. Andas, njut. Du har inte ont någonstans, du kan röra dig obehindrat, du börjar inte dagen med mediciner. Du har kanske en fin familj, underbara barn. Trevliga djur. Bra bil, mat på bordet. Möjlighet att utöva intressen, lön varje månad. Trevliga vänner. Ta vara på de!!! Livet kan ändras fortare än du tror!

Näsblod och sängmys

Ligger i sängen, de är tidig morgon. Onsdag morgon, Karl ligger här hos mig. Min goa lilla hund. Jag är trött som vanligt nuförtiden men sova de kan jag inte. Dels för att jag blöder näsblod igen (5011:e ggn i år) och dels för att kroppen bråkar. Alltid denna klagan, förstår om ni ledsnar att läsa detta. Men min vardag ser inte roligare ut just nu. Tur jag inte pratar lika gnälligt som jag skriver :). Jag känner mig så uppgiven:/. Nå väl, i dag ska jag ta tag i dagen. Mamma och pappa kommer hit vid lunch tid. Trevligt! Sedan åker jag nog med dom in till Kalix och handlar. Vi har bara en bil just nu så de gäller att passa på att åka med då de erbjuds. Ute är de kallt i dag -15 sa min man så hundpromenaden blir inte lång. I kväll är de bandyderby Kalix - Haparanda. Hoppas de blir lite varmare innan kvällen för publikens skull. Nu låter de som att jag är bandy intresserad vilket jag inte är, jag bara vet att dom spelar. Maken och hans son ska ev och titta. Får han inte sonen med sig och de har blivit varmare kanske jag följer. Men missa inte ordet kanske nu :)

Det är långt mellan inläggen

Sitter vid min dator och läser blocket. Plötsligt av sig själv ploppar min bloggsida upp. Mystiskt. Den ville väl visa att den fins. Min skrivlust har inte funnits senaste tiden varken i bloggen eller på facebook. Jag känner mig rätt less just nu på de mesta. Att vara sjukskriven och gå hemma är ingen höjdare. Jag trivs då jag "behövs" och jag vill leva ett socialt liv. Nu känner jag mest att dagarna går. Alla dagar är lika. Och den förbannade (ja jag svär) värken håller mig i ett järngrepp. Jag hatar smärta men har lärt mig leva med de. Men vissa dagar, som i dag känns extra jobbiga. Det är massa snö ute, jag har ingen bil och sitter fångad i på vår gård. Att vara hemma är skönt, men jag längtar så förfärligt efter lille Wille som är dagisledig i dag, Hade velat vara med honom och rita och mysa.  Fast iof så är de väl bäst att jag försöker vila mig i form. Bara ta de lugnt. Så jag gör väl de. Ska hänga en maskin tvätt, mitt enda måste i dag. Se en film, promenera och laga middag. fy så lång dagen i dag kommer att bli.