Sen fredagkväll

Ligger hemma i mitt kök.
Vi kom nyss hem från en liten roadtripp med grannarna.
Jag borde vara trött. Har sovit dåligt pga reuman natten till idag.  Men de är jag inte.

I går var jag och mina älskade döttrar Sofia och Sanna på Arvids och åt tre rätters middag. Mysigt att få göra något med dem.
Och jag kände att bjuda dem på Arvids var de minsta jag kunde göra efter allt dom gjort för mig.
Tycker vi måste bli duktigare på att göra saker tillsammans. Livet går inte i repris ❤

Dagen i dag har varit lugn. .. vaknat i båten.  Film på dagen. Somnade och sov middag.  Sedan åkte vi iväg till Luleå. Shopping på biltema och jula  😊
Middag på grekisk restaurang. Promenad i södra hamnen mm.... mycket trevligt.

Försöker verkligen ha semester... sakta sakta sakta formas ett nytt liv. På ett annat sätt. Jag vill bli stark igen. Jag vill bli glad. .. jag vill kunna skratta som förr. ..
Känna lycka. . Ibland snuddar jag vid mitt gamla jag och känner hoppet.
Glädjs åt dessa stunder. Stunder som oftast är med mina barn och barnbarn.
Vad vore jag utan er.
Älskar er så. ..

Ett slag i mellangärdet

I förrgår kväll på Trutskär då övriga båtfolk gick i bastun tog jag min korsordsbilaga och satte mig på övre plan i båten. Efter några ord slog de mig. Sist jag gjorde korsord var med mamma på patienthotellet i Umeå.
Tårarna strömmade.. jag kunde knappt andas... klumpen i bröstet värkte ... usch. .  Saknar dig så min älskade mamma och vän...

Som en bro....

När du är trött, när du vill fly
Och oron viskar att din dag skall aldrig gry
Jag är hos dig, känn handen kring din hand.
Var stilla, var ej rädd.
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig

När skuggan faller kall, där du går fram
Och när fågeln inte längre syns och solen dör
Jag tänder ljus, jag tänder himlens ljus.
Var trygg och tro på mig.
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig

Styr mot havet nu, Segla bort.
Nu är din vakna stund, det liv du väntar på.
följ vågens väg, se djupen skrämmer ej.
jag är ju här hos dig.
Som en båt över mörka vatten skall jag bära dig
som en bro över mörka vatten skall jag bära dig
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig

Sommaren är här

I dag är de fredag.
Maken får semester. Min har pågått en vecka.
Vi bara tar de lugnt. Njuter av dagarna som dom kommer.
Försöker att inte ha för många måsten.

Båten är i sjön sedan länge och vi har hunnit med flera veckors skärgårdsliv.

Tyvärr kan jag inte känna den rätta semesterlyckan.
Saknaden efter min mamma är fruktansvärd.  De går inte en timma utan att jag tänker på henne på något sätt. Inte alltid med sorg.  Men ändå, hon är med mig.

Varför ska livet vara så orättvist?

De är konstigt. Även livet runt omkring  förändras då en älskad går bort. Vissa kommer man så mycket mycket närmre och andra förstår man sig inte på.

Personer som jag såg som nära vänner insåg jag inte bryr sig ett dugg samtidigt som vissa visade sig vara fantastiska.

Jag önskar ibland att jag var starkare. Att jag inte rasade ihop så ofta. Maken har varit ett stort stöd vid dessa tillfällen.

På två veckor ska vi jordfästa urnan.
Ett allra sista farväl.
Usch... men  då har vi i alla fall en grav att gå till.
Tända ett ljus och minnas.

Själv är jag inte så mycket för gravar. Jag tycker att en urnlund är jätte fint.
Men vi har låtit mina barn bestämma hur de skulle bli.
Jag tror att även pappa är nöjd med beslutet.