Ja då var de dags igen....

Torsdag och jag är trött då jag vaknar. Hade planer som jag var tvungen att ställa in. Tråkigt!

Nå väl, har pysslat på här hemma, sett film och vilat. Inflammationen i mina leder har kommit smygande i dag, jag har känt hur den sakta intagit min kropp och mitt försvar ger vika.
Då jag var på hundpromenaden ville mitt högra ben inte alls fungera, de låste sig hela tiden och jag tänkte att jag tar mig inte hem ens.
Men som en räddare i nöden kom min prins i bilen på väg från jobbet. Och inte bara de att han kom och gav mig skjuts hem, med sig hade han mina värktabletter som jag varit utan två dygn. Jag får verkligen inte göra så att jag är utan dem hemma, dom är min livlina till ett för er "normalt" liv.

Jag är så slut nu att jag bara vill gråta, orkar inte med mig själv nästan. Blek och tråkig sitter jag här, funderar på att "rycka upp mig" och åka och sola. Maken ska se hockey så jag har ändå inget för mig.
De gör mig förmodligen lite piggare så jag kan möta helgen med samma glädje som er andra.
Tänk att det tar bara några timmar att förändra hela min livs situation då de vill sig, från att ha varit nästan värkfri till att bli en mardröm som denna.

Gårdagen var en fin dag, sovmorgon och sedan en Fia och Wille dag, underbart. Hämtade maken på jobbet och vi åkte hem samtidigt. Som då vi jobbar. Trevlig kväll med soffhäng och bras mys. Massa levande ljus. Livet kunde inte kännas mer harmoniskt.

Tisdagen var oxå en skön lugn dag här hemma. Sollan hälsade på och vi surrade bort några timmar, en kortare promenad på isen tog vi oxå för att få lite av dagens solstrålar.

Nu ska jag lämna datorn åt sitt öde, önskar alla en bra torsdagkväll  /Ewa