Vaknar av värken, den förbannade värken. Det river och sliter i kroppen. I hela kroppen. Ryggen och ben är nog värst. Klockan är bara fem. Jag gråter tyst för mig själv...försöker väcka min man. Jag måste ha värktabletter. Han vaknar inte. Den enda som hör min nöd är Molly, vår katt. Hon står nedanför min säng och skriker. Håll käft Molly säger jag, hon vill att jag ska komma och släppa ut henne. Men de känns inte som prio ett just nu. Efter lite hulkande och en massa jävlar anamma har jag fått tag i min naproxen. Sväljer tabletten med gott friskt vatten. Glaset känns tungt. Får verkligen anstränga mig för att hålla i de.
Klen värktablett, men bättre än inget. Får spetsa med två Alvedon på en stund. Nu har jag letat mig tillbaka ner under täcket. Åh jag mår inte bra! I dag som är en rolig dag, klockan 12.15 ska jag vara hårmodell i Luleå. De kommer att gå, jag vill klara ett ta mig dit. Jag ska!! Till varje pris. De kommer att gå fint. Min smärta brukar avta efter några timmar. Men just nu önskar jag inget hellre än en varm famn och sömn. Men inget av de verkar finnas för mig:(. Suck!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar