tisdag 15 oktober 2013

Hur kan de som är så rätt tolkas så fel

Nu kan jag inte hålla mig längre. Måste blogga om mina tankar då jag inte ges möjlighet att prata med personen i fråga. 
Men jag kan ändå inte skriva som det är ( i mina ögon) då jag då lämnar ut hen fruktansvärt. Jag kan ha handlat fel i frågan kanske kanske inte... Men mina ord står fast, jag sa vid tillfället att småbarnstiden inte kommer igen, att man kanske får  "offra" några år för att ge de bästa. Att man tex inte behöver ha barnomsorg för att pappa åker bort på fest då mamma jobbar sen kväll. Att dagis miljö i mina ögon inte är den bästa formen av tillsyn till mitt i natten om de fins lediga föräldrar som kan välja bort kompisens födelsedag. 
Jag skulle vid de aktuella tillfället passat lille barnet, kunde dock ej komma dit fören 16.20 pga att jag hjälpte sonen med hans bil och min mor med sovrumsgardiner. 
Pga av en så banal sak är jag DÖD i vissas ögon, och då började berörd person inte jobba fören 17.00 och har tio min cykelväg t jobbet. 
Att jag sedan försökt kontakta hen är inte bra, jag fick av en bekant veta att hen av "andra omständigheter" inte mådde (mår)
spec bra. Det förklarar en hel del i hens beteende. De mest skrämmande mitt i allt är att vi skulle ut och resa tillsammans. Min make fyller jämna år och vi har kalaste i London. Nu ska hen åka med samma flyg som oss dit, men inte bo med oss övriga, inte ha med oss att göra. Inte delta i de kalas vi ska ha där osv. Det fräckaste av allt är att vi hjälpt hen med betalningen av resan, förstår inte ens hur hen har samvete att ta den hjälpen utan att vilja ha med födelsedagsfirandet att göra.  Nu i dag efter många diskussioner har vi fått rätt att ändra vår resa om vi önskar. Att åka till annan ort i stället. 
Men trots de river jag mitt hår i förtvivlan, vill ju finnas för hen......
Det jag skriver är oförståeligt för er gissar jag, men jag skriver för att inte gå sönder. Bloggen är en dagbok, där jag ändå inte kan uttrycka mig fullt ut. Men väl ett lufthål, en ventil.  Ni behöver inte begripa vad jag skriver, men jag vet att hen läser. Och jag vill bara säga: Jag älskar dig!! 

Inga kommentarer: