Hurv, men de går bra. Ett nödvändigt ont.
I dag är en seg dag, kommer mig inte för att göra något. Inte pga att jag mår dåligt utan allmän tristess bara.
Ser fram mot den stundande helgen.
Var ut med hundarna nyss och vädret är inte alls så tokigt. Solen skiner och de är skön hög luft. Jag älskar dessa underbara höstdagar. Men just i dag kan jag inte ens bli på humör av de. Jag går runt här i mjukisbyxor och tröja och ser nyvaken ut.
Ett tag tänkte jag åka och sola. Kanske jag gör de, kanske inte. När jag skriver orden vaknade lusten till liv. Men lika fort slocknar den igen. Jag skulle verkligen behöva något som tvingar mig att komma igång dagar som idag.
Inte ens mitt eget jävlar anamma är starkt nog. De hörs bara som en viskning i bakhuvudet. ....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar