...och min mun den kan le, men sorgen i mitt hjärta kan ingen se..
Ligger och försöker vila, kan inte slappna av. Tankarna kommer då jag är stilla, ögonen tåras. Nej jag ska inte vara ledsen... Jag klarar de här, jag måste....
Ge mig styrka....
De har gått så långt nu att jag tappat lusten att göra saker. Jag kan inte bita ihop längre..... :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar