Vackra ord jag fick läsa av min dotter igår.
Så fruktansvärt hemskt, ingen kan förstå den sorg jag känner.
Jag frågade gråtande min make vad jag gjort för fel, jag har pratat med övriga barn. Ingen förstår, inte jag heller.
Visst har man konflikter, med vissa mer än med andra. Men ska man inte kunna släppa konflikter, åsikter som går i sär och gå vidare i livet utan att ta avstånd?
Förstår inte hur min dotter kan uttala dessa hårda ord utan att kunna ta en diskussion med mig, öga mot öga.
Nå väl, jag glädjas åt att jag har en stor fin familj som finns vid min sida. Speciellt nu då jag behöver de mer än någonsin, hälsan knakar, hjärtat bråkar och jag åker mellan sjukvårdsinstanserna.
Jag backar lämnar henne i fred med sina nya vänner och sitt nya liv till hon själv vill annat, jag måste släppa.
Ta vara på mig själv, som min nära vän sa
- VEM ÄR HON ATT DÖMMA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar