Jag har inte haft hjärtklappning, inga tunga ångest monster har suttit på min bröstkorg. Natten har bara varit lugn.
Tack kroppen och hjärnan att jag fick den vilan. Sedan så skriner solen. De gör inte livet sämre!
Fåglarna kvittrar och dagen ser ut att kunna ge mig en hel del fräknar.
Om jag bara fick lösa sista knuten på snöret så jag kunde låta livet gå vidare
Jag vet att tankarna kommer att vara där på natten snart igen, önskar de inte vore så.
Men vet ni just i dag, just denna sekund tar solen, våren och livet lite överhand.
Saknaden gnager i mellangärdet och tårarna bränner bakom ögonlocken.
Men i dag ska vara en bra dag så nu försöker jag verkligen sätta de åt sidan.
Trots att varje dag som går är en dag för länge. Livet går inte i repris.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar