Tyst i huset, bara min sambos snickrande hörs i bakgrunden.
Barnen har åkt till sin far, pappa veckorna har börjat. fy vad jobbigt...saknar dom fruktansvärt varje sekund.
Vill inte gå in i deras rum, de är så ödsligt.. sakerna ligger där dom ska och sängarna stirrar orörda på mig.
Tänk så man kan reta sig på en obäddad säng, men nu saknar jag de.
Nå väl, de är bara att gilla läget.
Kroppen har varit rätt bra några dagar. Min nya medicin dämpar, hoppas den helar oxå.
I fredags kunde jag ta min första långa promenad på flera månader.
Jag min goooa vän K, Fia och min sambo var ute och gick 1½ timma.
Med oss hade vi Mozart och K:s hund. Det är bra för "mozze" att träffa andra hundar.
Han är väldigt duktig och lyhörd, promenerar bra i koppel.
Lördagenfördrev vi halva familjen på folkrace på hamptjärnsbanan.
Soligt och fint väder, tittade på när Kalix eliten körde.
