tisdag 7 oktober 2008

En olycka kommer sällan ensam...


Måndagkvällen slutad i en katastrof hos oss. Efter ett trevligt besök hos min sambos dotter lämnade jag min sambo på B4 för att titta på hockey. Sedan åkte jag och yngsta dottern till min storflicka. Vi myser och tittar på TV, när Sofia går på toaletten tittar hon till sin hamster. DEN VAR DÖD! Ojjjj så ledsen hon blev, rörande. Trodde inte att hon brydde sig så mycket om de lilla djuret. Men hon grät som ett litet barn över dödsfallet. Jag gissar att de döljde sig mer än hamsterns bortgång bakom tårarna. Sessan har inte haft de lätt sista tiden. Jag och lillasyster lovade begrava hamstern. Vi tog med den då vi åkte hem. Hemma hämtar vi bara en spade och far i väg för att hitta en bra plats till musen att sluta sina dagar på. Min sambo säger att under tiden går han ut med hunden. Ute är de blött och slaskigt. På väg nedför utetrappan i trädgården halkar han, flyger pang boom rakt på rygg. Landar så illa att han nästan inte kan röra sig. Kryper in och ringer mig. Jag fick göra en snabbvändning, någon mus begravning blev de inte. Hemma möter jag en blek kalsvettig älskling. Vi åker på akuten där han undersöks. De ser inte bra ut. Smärtan är gräslig. Efter röntgen och diverse provtagningar konstaterar vc läkaren att han har ett par brutna revben i ryggen. Han får morfin mot den fruktansvärda smärtan och dom vill lägga in honom. Men åh nej, de vill inte min älskling. Han menar att han har ju sjuksyster hemma. Och de är ju faktiskt sant. Så nu bedriver jag mini sjukhus här efter bästa förmåga. De är fruktansvärt att se någon man älskar ha sådana jävulska plågor. Bara han snart blir bättre.

Inga kommentarer: