En lång tisdag...

Klockan är nu 17.00, snart är de kväll kan man väl säga?
Jag har väntat länge på att de ska bli kväll, för i kväll får jag börja med min medicin!! Äntligen, väntan sedan igår har varit olidlig. Må den hjälpa även denna gång. Intresseklubben antecknar...någon kan tycka att de struntar väl dom i, men för mig är de de viktigaste av allt just nu. Förstår dom som blir pillerknaprare nästan.

I dag har jag faktiskt mest gjort ingenting, tittat på tv, slöat och bara varit. Jag har inte ens solat, soldyrkare som jag är.

Snart är middagen klar och sedan ska jag försöka hitta på något en stund.
Vad de blir får stundens ingivelse bestämma...