Jag är ingen bra människa.

Jag är så less, måste klaga. Speciellt på mig själv och min förmåga att kasta ur mig saker. Jag tappade totalt fattningen idag. Mina föräldrar klarar inget själv längre. Inte ett dugg. Dom behöver hjälp med precis allt. Jag vet att jag skrivit om de tidigare. Nu har dom i flera år talat om att köpa ny tv. Dom har en 28 tums tjock tv som dom anv med dålig bild. Jag har erbjudit mig att hjälpa dom att köpa ny tv, en tv i dag är billig. Men dom drar ut på de. Snålhet rent ut sagt då dom formligen kan bada i sparade pengar. Men så i dag kom dom till skott, NU ska se ske. Omg och här ligger jag i feber. Men visst säger jag, vi kommer vid fem tiden. Bara dom lovar att dom bestämt sig och är säker på sin sak.
En halvtimma efter vårt telesamtal ringer mamma igen, nä de blir ingen TV.
Dom har beslutat att TVn ska inhandlas i en viss butik och dom har ingen 40" TV på rea just nu. Herre jävlar, så dumt de är, alla stormarknader rear som tusan. Jag står inte ut, dom förstår inte ett dugg. Bl.a. tror dom att dom har service på orten om tvn skulle gå sönder. Att dom lagar här i Kalix, då jag berättar att jag fick vänta månader på min dator då den var på service via en Kalixbutik som skickade den till Tyskland tror dom mig inte.
Åh så less jag blir. Jag klarar inte av att se mina föräldrar förändras till senila omständliga människor.
Ge mig styrka, jag blev riktigt irriterad.
Tyvärr talade jag om de oxå, min empati är inte stor när de gäller deras "förstånd". Jag blir ledsen och förtvivlad över att se hur dom blivit. Önskar jag hade syskon att prata med, men jag har ingen och de gör ju inte saken lättare direkt. Ge mig styrka att orka bita ihop och klara att se deras mentala förändringar. Suck!!!