Ja så har ännu en helg sprungit iväg. Min sorg och frustration över min värk har jag nu kunnat tygla. Jag är inte längre i panik som igår då jag skrev föregående inlägg. Jag försöker hantera smärtan. För de mesta, faktiskt nästan alltid klarar jag de. Men inte igår. Då brast de totalt, jag kände verkligen att nu orkar jag inte mer. Men ny dag nya tag. Eller redan igår kväll kändes de bättre. Vi lagade god middag, drack lite vin till och slappade i soffan. Jessica och Robert kom förbi. Vi surrade bort någon timma och då började livet återvända. I dag var tron tillbaka, jag ville kämpa igen. Jag måste! De finns dom som har de så mycket värre!
Dagen i dag har varit så mysig, Sofia och Wille har varit här från fm till i kväll. Vi har hunnit på loppis. Varit ute på gården och Wille har lekt med snön. Grillat i kåtan, ritat tittat på film mm. Och min man hittade dessutom en sparklåda på vinden i uthuset som Wille sov middag i ute i solen. Känner mig åter harmonisk, jag tror på mig själv, jag klarar detta. Jag måste!!!
Tur jag har min fina familj som hjälper mig upp då jag faller. Älskar er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar