Grått ute och grått sinne

Sitter vid köksbordet och tittar ut i kvällsdimman, ser hur mörkret smyger sig på och bäddar in omgivningen i sitt täcke. Jag känner mig dyster, bedrövad nästan. Men förstår inte riktigt varför. Jag har idag fått besked att jag får de vikariat jag sökt i "rävalyan " 20maj blir jag kontors råtta med klackiskor. Eller så inte :). Nå men spännande blir de. Jag borde sprudla, skutta runt och gala av glädje. Men jag gör inte de? Jag förstår inte själv? Vad är de med mig? Ja i ärlighetens namn börjar svängarna göra mig trött. Det har varit nya projekt på jobbet med kort varsel tätt nu och detta var de "värsta" och kanske oxå bästa kastet. Men de känns konstigt. Tittade in till min vän Elizabeth som har sitt kontor på samma våning som jag kommer att sitta då jag var på rundvandring i dag. Skönt att känna någon i huset. Denna stora skrymmande byggnad som jag aldrig trott jag skulle hamna i. Nå väl livets karusell är i gång, och de är bara att hålla i sig och åka med :)