Onsdag

Tittar ännu en dag ut genom fönstret med en grå dimmig känsla i kroppen. Känner mig verkligen som vädret här utanför. Jag skrattar till lite då jag tänker på min liknelse av mig själv då jag talade med min dotter nyss. Jag sa att jag ser ut som ringaren i notre dame.

Min kropp värker och jag petar i mig piller för att klara dagen som er andra.

Klockan är halv nio och jag intar mina piller. Hunnit med sex stycken i dag, och de blir fler.

De är så tyst här hemma då de bara är jag och mina djur här. En gemytlig tystnad. Karl ligger i mitt knä och suckar lite då jag är upptagen med datorn och min Te-kopp, han vill bli kliad.

I dag är de exakt  35 dagar till vi åker på vår kärleks semester, bara jag och min man.

Vi har rest många ggr men aldrig bara vi två, en prövning? Nä de blir fantastiskt skönt.

Helande för kropp och knopp :)

Nu är de tydligen slut på lugnet här, Sofia ringer och är påväg för att hämta mig. Vi ska visst sola och umgås innan jobb....

Kastar de stela benet före de styva och ilar iväg i morgon dimman.... ha de bra gott folks.