Vad är en blogg?

Funderar över frågan...
Vad kan man skriva i sin blogg?
För vems skull skriver man?
Vad är tabu belagt....?

I min blogg skriver jag de mesta,allt i från djupaste förtvivlan till jublande lycka.
Mina allra flesta dagar är bra, nästan helt underbara faktiskt.
Men även de underbaraste liv har sina svackor.

I dag funderar jag på livet, hur det ser ut, hur de har sett ut och tänker även på hur de kommer att bli. Fast framtiden kan man ju inte uttala sig om.

Därför stannar jag vid nutid, dagen i dag. Den första dagen på resten av mitt liv.

För 3 1/2 år sedan då jag levde ensam med mina barn bestämde jag att om jag ska leva med en annan man igen ska jag vara rädd om de förhållandet, vårda varje dag. Vara ärlig och rak och alltid visa vad jag känner. I både glädje, kärlek och motgång.
Så lever jag i dag..... ger av mig själv, älskar min familj och jag trodde att dom alla kan läsa mig som en öppen bok. Min sambo säger att de kan han, och visst för de mesta. Alla dagar utom i dag.

På punkten att alltid tala om vad jag känner brister jag, eller kanske inte. Men jag uttrycker mig otroligt dåligt i alla fall.

I dag är en tung dag, jag är trött. Känner mig ledsen för att Sofia varit tvungen att åka.
Jag är behöver närhet, värme och kärlek. Vill så förtvivlat gärna bara vara, mysa, kramas en liten stund. Men tyvärr har jag ingen att kramas med... Ingen som vill i alla fall.... trots att jag bett om de...ja faktiskt tom bett om de....ni läser rätt.

Under hela mitt nuvarande förhållande har jag inte en gång sagt till min sambo att jag inte vill mysa, inte vill vara nära, inte vill kramas, att jag måste göra något annat i stället. Som faktiskt kan vänta. Jag tycker att det är viktigt att finnas för varandra, fånga stunden. Ge de man kan till den andra. Dagen i dag kommer aldrig mer igen..... och ensamhet i tvåsamhet är värre än ensamhet i ensamhet..... de VET jag!

Något måste man fått med sig i bagaget genom livet, om inte annat så måste ju de misstag man gjort i livet sitta i ryggmärgen på något sätt så man inte gör om samma tokiga saker gång på gång.
Som att tex börja ta sin partner för given.... inte se den andra, knappt prata med varandra och....mysa....jo...men inte nu....."en annan dag".

Trallar lite bittert för mig själv:
E' de' det här du kallar kärlek? (Det här du kallar kärlek?) Vill jag inte längre va' med E' de' det här du kallar känslor? (Det här du kallar känslor?) Är det inte någon idé ......Känslorna som bränner är plågor för mig .....osv.... ( L Holm och M Törnell )

Ha en bra kväll ni där ute i världen, mvh en bitter Ewa